Hon bor där andra åker på semester. I Åre har Sara Rönne skapat en vardag där naturen är närmaste granne och friheten alltid är inom räckhåll. Hur ser ett liv ut när man slutar vänta på helgen? Här börjar äventyret mitt i vardagen.
Det här livet är inget genrep. Så varför vänta med det som är roligt?
Från huset vid Brattlandsströmmen i Åre ser Sara Rönne både Renfjället och Åreskutan. Skoterleden går förbi infarten. Stigarna börjar nästan utanför dörren. På uppfarten står hennes släpvagn, redo för nästa tur.
För Sara är äventyret inget som börjar när jobbet tar slut. Det är något som pågår hela tiden.
När Sara flyttade till Åre flyttade hon rakt in i det hon kallar vardagsäventyr.
– Jag gör inte skillnad mellan helg och vardag eller semester. Jag kan gå från ett möte klockan tio till att hajka upp på en fjälltopp på eftermiddagen. Eller tälta en natt, fundera på jobbfrågor och sedan sitta vid skärmen dagen efter.
Till vardags hjälper hon företagare att utveckla sina bolag med kommunikation, affärsplaner och strategiarbete. Men många av de bästa tankarna kommer inte framför datorn.
– Jag tänker bättre i rörelse. Vandring, löpning, till och med snöskottning, det är arbetstid för mig. Det är okomplicerad rörelse som ger större tankar.
Det är så hon vill leva sitt liv. Med känslan av jobb och semester samtidigt.
Nyfikenheten har alltid funnits där. Sara har jobbat som skidlärare i Kanada, bott i Stockholm under intensiva karriärår och sprungit mil efter mil på fjällstigar.
Men när hon som 37-åring upptäckte snöskoterkörning i lössnö hände något.
– Jag insåg tidigt att det var riktigt roligt. Och det jag vill göra mer av, det gör jag plats för.
Under flera vintrar hyrde hon och vänner hus i Arjeplogsfjällen i sex–sju veckor i sträck. Dagarna fylldes av körning, kvällarna av jobb. Bra wifi var lika viktigt som bra snö.
– Det är perfekt livsdesign. Jag får vara ute hela dagen och jobba lite på kvällen. Jag är på resande fot med jobbdatorn och min skoter och mina vänner. Det är mycket frihet i det.
Med tiden har utrustningen blivit en viktig del av helheten. Inte för att den ska ta plats, utan för att den ska fungera utan att märkas.
Sara kör en S1945B1240 i X-line, ett kåpsläp som är anpassat för att transportera snöskoter, men som används till betydligt mer än så.
– När jag körde släp för länge sedan var det bara ett släp. Nu uppskattar jag enkla, okrångliga lösningar. Ett släp som går bra på vägen, är lätt att lasta och sparar tid och svordomar gör livet lättare.
Hon lastar sina snöskotrar själv, snabbt och fffektivt.
– Jag vill inte lägga energi på att fundera på hur det ska gå till eller behöva be om hjälp. Jag vill lägga tiden på att köra.
Detaljer som extra backljus och en stabil kåpa gör skillnad när man kör med släpvagn i fjällmiljö, särskilt när temperaturen kryper ner mot trettio minusgrader och vinden tar i. Men i grunden handlar det om något större.
– Det bästa är att kunna fixa allt själv.
Att packa inför en resa är en ritual. Skotrarna lastas i kåpsläpet. Bilen fylls med packning. Kaffet bryggs. Smörgåsar stoppas ner.
– Pirret och förväntan är det bästa som finns. Allt som ligger framför mig.
Hon kör många mil genom norra Sveriges inland. Ibland passerar hon renar. En gång en björn som promenerade längs vägen mellan Los och Voxna. En annan gång ett lodjur som inte hade bråttom in i skogen.
– Ibland när jag ser släpet i backspegeln och fjällen tornar upp sig bakom, och solen färgar himlen aprikos, då är livet riktigt bra. Oavsett om jag är på väg till skoterkörningen eller därifrån.
Att få ha fjäll som kuliss i livet, det är en rikedom.
För Sara består vintern av många vintrar. Midvintern med pastellfärgat ljus. Kallvintern med snötyngda träd. Sportvintern i februari. Solvintern i mars och vårvintern i april. Snöskotern öppnar upp fjällvärlden, till våffelstugor när det är bitande kallt, till friåkning i skogsbranter, till vidder som väcker förundran, till isfiske i vårsol.
– Snöskoter är frihet och gemenskap.
Och med en släpvagn för snöskoter blir det enkelt att ta sig dit snön är som bäst.
När snön smälter står inte släpvagnen still. På tomten i Åre pågår byggprojekt och renoveringar. Panel i 540-längd har transporterats. Material har körts. Andra fordon har lastats.
– Det är tydligt: ju större släp, desto lättare är det att backa med det. Det är en insikt jag önskar att fler visste om.
Och så finns de mer oväntade transporterna.
– En gång körde vi en frysbox med nio lamm. Inte levande. Mina föräldrar har gård i Hälsingland och jag köpte alla. Bästa sortens rikedom är att ha frysarna fulla med kött, fisk och bär.
Släpvagnen är inte själva äventyret, men den gör det möjligt.
Om hon ska ge ett råd till den som vill leva lite mer i rörelse är det enkelt:
– Skaffa bra grejer. Välj kvalitet. Det sparar tid och frustration. Och fundera inte så mycket – gör bara. Följ med dem som kan, så lär du dig längs vägen.
Från sitt kontor ser hon fjällen skifta i rosa morgonljus och gyllene kvällssol. På uppfarten står släpvagnen.
– Att ha ett snyggt och kapabelt släp gör mig glad. Det är en möjliggörare för många roliga upptåg.
För Sara handlar frihet inte om att fly vardagen. Utan om att forma den. Och låta allt pågå samtidigt.
Sara kör en Brenderup S1945B1240 i X-line-utförande – ett kåpsläp som passar perfekt för att transportera snöskoter och annan utrustning året runt.
Upptäck fler av våra kåpsläp och X-line-modeller här.